Dags att jobba igen. Imorgon är det första dagen på mitt sommarvikariat :S Känner mej inte så nervös just ni iaf... men blir väl det lagom till jag ska sova. Men egentligen har jag inte så mycket att vara nervös över, har ju redan varit där 4 dagar... kommer få lite mer ansvar och sånt, men kommer inte precis kastas in i det redan imorgon. Tror det kommer gå bra... ska ändå bli skönt att få vara där varje dag nu. Så ska jag nog lyckas komma in i jobbet ordentligt... känt mej aningens tafatt nu när jag bara varit där två dar i taget med en månads mellanrum...
Känns gött att byta bort förskole-jobbet ett tag. Lite lugnare tempo och omväxling helt enkelt. Nåt
nytt framför allt. Och inga mer hotellrum ska städas... Ska bli lyxigt att få vila ryggen nu! Har redan börjat sakna mina sötungar lite. Men tror det passar mej bra att bara hoppa in där då och då till hösten. Men inte för länge :S Nåt slags regelbundet/fast jobb vill jag gärna ha i höst...
Min enda semestervecka denna sommar är alltså redan över :/ Gick fort. När mitt vik är över är det slutet av augusti... då kan det ändå vara sommar ett tag till :) Om det slutar vara höst, som det känns som just nu då...
Kom hem från helgens släktträff för en stund sen. Det var roligt trots allt :) Kul att träffa alla kusiner och äta massa mat och leka lekar och tävla... speciellt eftersom jag fick rätt så bra placeringar ;) Har iaf bara hunnit duscha och packa upp mej lite. Nu ska jag försöka spendera resten av kvällen med att bara ta det lugnt och inte vara nervös inför imorn.
Några tankar som följt mej ett par dagar nu och hela tiden funnits nånstans i bakhuvudet; Varför dyker det upp folk i ens liv på ett eller annat sätt för att sen bara försvinna...? Är så meningslöst att jag blir super-frustrerad när jag tänker på det. Känns som det hänt lite för många gånger det senaste... Vad är meningen med det liksom? Det finns en mening med allt...? Okej... har jag lärt mej nåt kanske? Nja.... Jag vet faktiskt inte. Det har iaf hänt för ofta nu. Tycker jag. Och jag gillar det inte. Folk som dyker upp så bygger knäppa jag upp massa förväntningar och en bild av hur personen är/vad som kommer hända. Har haft fel så många gånger nu, så jag har insett att jag kanske inte är så bra på att läsa människor ändå? Det värsta är att denna gången är det så fruktansvärt löjligt. Löjligare än de tidigare gångerna, eftersom det knappt handlar om nån riktig person kan man säga.... Men det spelar uppenbarligen ingen roll, jag tror lika fel om folk ändå. IRL or not. Och det löjligaste är att denna gången är jag som mest frustrerad. Antagligen för att det hållit på under så lång tid och att jag insett hur patetisk jag varit och hur fel jag bedömt situationen, haha. Och det som är ännu mer frustrerande är att jag inte kan förstå varför.... Va fan var det liksom?! Att jag inte kan förstå varför pekar bara ännu mer på hur patetisk jag är som inte vill se det uppenbara :P Som någon ändå sagt till mej. Trots att någon berättat för mej varför, och det logiskt sett är väldigt sant, så vill jag inte riktigt tro det... Och när jag inte godtar det logiska som förklaring är jag tillbaka på VARFÖR?
Jag fattar inte :(
Jag fattar inte heller varför jag bryr mej så mycket.... Men det är väl det, ovanstående anledningar till min frustration helt enkelt. Ska väl nörda mej och deppa några dagar till.... Sen ska jag släppa det. För min egen skull. Så kan jag ge folket IRL min uppmärksamhet istället :) Men skulle ju inte förvåna mej om samma sak händer igen :/ Dock inte så schysst att anta det kanske.... Måste ge personen ifråga en ärlig chans.
Bara så jobbigt om det blir nån som försvinner sådär igen....
Nu börjar jag grotta ner mej för mycket i skiten igen, så nu ska jag glo på tv eller nåt... Min jädra situation är iaf löst. Inte till det bättre. Sämsta tänkbara utgång.