Jobb, oro, snabbvisiter och dissar.

Det har varit en låååång jobbvecka. Jag är väldigt nöjd med att ha fått jobbat så mycket (förra veckan blir det ju), men de tog ganska mycket på krafterna att jobba 6 av 7 dar på tre olika arbetsplatser, varav en helt ny.... dessutom fick jag bara reda på en dag i taget. Jag visste att jag skulle jobba lördag men resten blev liksom; jaha jobb på måndag, ledig tisdag. Nähä, jobb på tisdag, ledig onsdag. Nähä jobb på onsdag, ledig torsdag.... Och så fortsatte det. Haha. Har jobbat mån-tis nu på nya jobbet också. Ungarna är söta såklart men... jag vet inte va det är... men det är så tråkigt där. Tyvärr asså :S

På lördagkväll blev det iaf en rolig inflyttningsfest hos C :) Jättekul var det... men i slutändan blev det som det blev kan man säga....

Söndagen bestod av att hjälpa E med hennes tenta och att vara allmänt orolig. Oron ledde till trevliga besök på diverse sjukhus/vårdcentraler hela kvällen igår. Och dessutom ett tämligen obehagligt besök hos läkarn efter jobbet idag.... puuuh.... Så nu drar jag en lättnadens suck. Det värsta är nog över. Jag är glad att jag är ledig/sjukskriven imorgon och kan vara hemma och ta det lugnt. Har lite småont, men är nog mest tanken på det egentligen... Eller så funkar värktabletten väldigt bra :P Men uscha mej vad mycket olika piller det blivit de här dagarna :S

Universum straffar mej.

Sen har jag tagit mej en funderare på det här med dom där jädrans pojkarna.... Orka med dom! Av mina nästan-pojkar som varit på snabbvisit i mitt liv det senaste.... vissa nästan-pojkar, andra inte ens det...... så vet jag vem jag egentligen vill ha. Tror att jag vill ha. Den som jag minst kan få. Och nu funderar jag på att lägga ner hela skiten. Jag har gjort ett tappert försök nu en period, att försöka tro på kärleken, eller iaf på att jag kan lyckas träffa någon mer än på en dejt, eller att någon nån gång faktiskt skulle kunna tycka detsamma som jag tillbaks.... men icke. Ska de vara såhär jäkla omöjligt så faaan...... vem orkar? Och jag har absolut inte höga förhoppningar på en eventuell framtida nästan-pojke som dykt upp. What's the point? Och idioter träffar man ju på var och varannan dag....

Ännu en alla hjärtans dag utan nån att fira med :P Men fjantig dag ändå...

Ska jag eller ska jag inte? Ska jag lägga ner skiten som jag precis skrev att jag skulle göra, eller ska jag bara göra ett enda minimalt försök till...? Får fundera på det. Dricka lite vin och få det överstökat kanske ;) Så kan jag känna mej dubbelt dissad sen. Jag är både dubbel-dissad och dubbelt dissad. Bläbläbläbläblä.

Ska bli kul när Suomi kommer på besök :) På torsdag kommer hon! Kanske jag kan glömma alla såna här funderingar ett tag och ha lite roligt!