No surprise

Läste precis några inlägg tillbaka... i brist på annat. Och japp...! Klart det hänt igen. Inga överraskningar där inte. Folk som dyker upp i ens liv för att sen bara försvinna... Blev inte så upprörd denna gången. Inte sådär deppig som sist, kan t.o.m. fortfarande tänka på den personen ibland... Men jag blev liksom; jaha? Det var det? What the...? Än en gång är jag förvirrad. Jag förstår resonemanget men... det är bara lite för klokt och förnuftigt. Vem tänker så? Kanske nån som har en fin ursäkt och egentligen inte vill träffa mej? Kan vara så... :S Men jag vet inte. Det blev fel helt enkelt. Tråkigt... :/ Men vill man inte våga och ta chansen så vill man ju inte. Själv börjar jag ju tro att de där små chanserna är väldigt viktiga... Har visserligen fått lite noja på att missa något/någon :/ Inte helt sunt tänkande kanske. Kan lätt bli lite hysteriskt. Måste lära mej att chilla lite :P

Nu ska jag iaf chilla....! Ska bli underbart att få sova ut ^^ Jag är trött efter en intensiv vecka på jobbet, hänt massor, jag har fått roliga men nervösa besked och jag är förkyld... så kan det gå när man går hela dan i stan där det alltid regnar. Hoppas ändå på sol imorn och ev en sväng till stranden om jag känner mej i skick att befinna mej bland folk.

Har haft en väldigt trevlig kväll iaf :) Träffat en kompis jag inte varit med på länge och haft thai-mat-picnic på ett berg och lite uppdatering!

Och ja, bloggen ska fortfarande låsas....