Tid att börja om

Då sitter man här igen alltså, 25-årsfesten över förvånansvärt snabbt med tanke på hur lång tid det tog att vänta på den.... Har ju taggat massa! ;)

Jag är nöjd med den :) Ett fåtal viktiga personer saknades tyvärr på grund av sjukdom och annat. Men vi hade roligt och folk verkade nöjda med mina tilltugg och kakor :P Men det som förstörde kvällen lite för mej var att jag mest tänkte på vad folket tyckte och att jag ville att det skulle finnas mat till alla, att alla var nöjda och glada hela tiden..... Så jag flummade mest runt och hann liksom inte prata med vissa knappt.... :S Inte så roligt. Och så kände jag mej malplacerad i min nästan-rosa klänning... På det blev det sen nya skor som misshandlade mina fötter när vi skulle dra ut. Vilket tyvärr gjorde mej på lite dåligt humör och fick nästan panik-attack då jag tydligen skulle avgöra helt på egen hand vilken klubb vi skulle till, då vi inte kom överens. Och sånt gillar jag inte riktigt. Och som sagt, ville ju att alla skulle bli nöjda. Men det gick ju inte då.... Så jag kunde inte släppa det där, utan det hängde med hela kvällen. Så jag glömde festa själv. MEN :) Jag är alltså skit-nöjd att så många av mina härliga kompisar kom och jag fick massa fina blommor som fortfarande förgyller min trista vardag. Och vinförrådet är fullt!! Nästan spritförrådet också :) Och jag fick fina presenter, varav det ena var ett fotoalbum med massa minnen där personer som betyder mycket för mej skrivit egna hälsningar. Till och med mamma och pappa! :P En blandning av gråt och skratt. Så fint gjort Sandra! :)

På söndag blir det dessvärre det obligatoriska släktkalaset också :P

Som jag skrev igår så känner jag mej iaf lite back on track. Flera orsaker till varför men mest är det väl liksom en känsla. Har lagt ner mitt liv lite ett tag, eller rättare sagt, att ta tag i verkligheten. Inte alls orkat. Men nu är jag snart på gång igen känner jag.... alltså inte helt där än :P Men sen har det också hänt saker som jag inte själv kunnat påverka, alltså positiva :) Så jag kan ju inte helt ta åt mej äran för att jag rycker upp mej igen. Men t.ex. ska jag på jobbintervju för ett sommarjobb nästa vecka :) Hade ju dragit åt depphållet med det där... Kändes som det inte hände nåt, och kanske dåligt samvete för att jag tackade nej till de där 4 veckors-jobbet :S Men nu känner jag alltså lite hopp igen :) Oron släpper ju när man vet att man har en inkomst och sådär.... eller kanske i nuläget då. Har ju inte fått det :S Men jag hoppas och ska göra mitt bästa.... Min tid med sötungarna lider ju tyvärr mot sitt slut :(

Dessutom är jag 25... börjar ett nytt år. En ny fas på gång? Och nu regnar det äntligen ute efter tryckande åsk-värme hela dagen. En urladdning och sen börjar man om. Snälla, lite åska nu då så jag får lite feeling...

Nu ska jag SOVA. Sjukt trött denna veckan efter en rolig men ansträngande helg (i och med att jag ville uppfylla allas önskningar och behov). Sen är det ju hockey och eurovison som ska tittas på sent på kvällarna =/ Jag har det då inte lätt.